feelthewayifeel

Idag har jag haft en sån där dag som man aldrig borde ha egentligen. Saker som gått fel hela tiden, borde nog egentligen inte stigit upp ur sängen idag, men nu gjorde jag ju det iaf.
Det enda positiva idag har varit vädret typ, att jag har fått sola lite.
Usch, nu ska jag gå och sura och vara ledsen en stund till.. så att jag kan släppa det sen.. Imorgon är ju en ny dag :)
Blir först jobb, sen grillning och mys och lite fest med vännerna.

Nu sitter jag och B här hemma, helt klara, och väntar på Tim. Vi är alltså helt klara, duschade, sminkade, håren fixade och outfitsen på.. Och vi har tid över :) haha, inte alltid det händer.
Vi har partajmusik på högsta volym, men så sa B precis att hon minsann skulle läsa lite. Så hon hoppade upp i sängen med en bok (NO LIFE) haha :D Så då placerade jag mig själv här.

Planerna för kvällen är att, så fort Tim är färdig (han var här precis och behövde hjälp med slipsen så förhoppningsvis är han väl snart klar) bege oss hem till Palm för att fira hans birthday.. Och det ska bli himla god mat också, tack och lov för jag håller på att svälta ihjäl. Sen får vi se var vi hamnar senare ikväll.. Återstår att se helt enkelt.

Nej, nu får jag nog resa mig härifrån..

Ni vet den där känslan, som om man står i ett rum fullt av människor och skriker tills man blir blå i ansiktet, och ingen av människorna märker det? Som om att man skriker tills man inte längre har någon luft kvar i lungorna men ingen vänder sig om för att titta varifrån detta VRÅL kommer? Som om man inte riktigt är närvarande där, som om ingen ser eller hör.

Jag blir bara så jävla trött ibland. Seriöst, vad är problemet?