nejnej
Ni vet den där känslan, som om man står i ett rum fullt av människor och skriker tills man blir blå i ansiktet, och ingen av människorna märker det? Som om att man skriker tills man inte längre har någon luft kvar i lungorna men ingen vänder sig om för att titta varifrån detta VRÅL kommer? Som om man inte riktigt är närvarande där, som om ingen ser eller hör.
Kommentarer
Trackback
