....
Jag har gömt dig men inte släppt dig för jag är patetisk eller något liknande.
Jag glömmer dig med jämna mellanrum och minns dig när jag minst vill.
När du och dina hundraåttiotvå cemtimeter lyfte upp mig mot den stjärnklara himlen
och kysste mig på skånska eller när vi somnade i det varma pojkrummet och faktiskt vaknade
ihopklistrade och du kysste min nacke och nästan grät när du förtvivlat dividerade om avstånd
Det är då det gör mest ont, jag har ignorerat att jag faktiskt tänkte älska dig
Kommentarer
Trackback
